Lite kaka på kaka. Men det gör mig ingenting. Isländska Ólafur Arnalds förblir ett geni;
Jag gick in i fel lägenhet, då jag skulle hem för att byta om, och fick problem att hitta ut. Då jag bara hade några minuters rast från jobbet så var det minst sagt bråttom. Sprang från rum till rum, och blev alltmer stressad. Panikslagen. Men jag hittade ut tillslut; precis i tid för att lämna fastigheten samtidigt som tre akrobatiska asiater kom inspringandes för att entra deras lägenhet som jag just varit vilse i.
Det var förstås genast tid att dra sig tillbaka till cafét. På vägen ner till centrum så stötte jag på några bekanta, vilka jag slog följe med. Dock gick det så långsamt att jag (sådär – på skämt – men ändå inte) föreslog att vi skulle springa. En av tjejerna tog genast till språng. Jag tvekade ett tag, men började snart springa jag också.
Men det gick så snabbt, och i denna hastighet så skulle jag inte kunna hålla den andra tjejens takt. Så, jag slutade att springa. Men jag rörde mig fortfarande snabbt nedåt staden, med blott skidstavar för att hålla balansen.
