Illustration: Nanna Johansson
Jag vaknar klockan ett på natten och är äckligt pigg, men med fasans ont i halsen och totaltäppt näsa. Världen känns ungefär som illustrationen. Franska banken BNP Paribas har tappat bort min lönecheck, så efter två veckor har jag fortfarande inte fått mina pengar för oktober månad. Och jag börjar 07h30 imorgon.
score.
obs: kolla in nannas blogg http://fembilder.blogspot.com
Publicerat i Arbete, Bitterhet, Frankrike, Konst, Paris
Märkt BNP Paribas, Nanna Johansson
Jo jag tackar.
Foto: Bob Jones
Dan Deacon – Snookered:
Visst, jag har massa plugg att ta tag i. Men att hela min lediga dag skulle innebära att vara instängd i lägenheten var inte direkt vad jag hade önskat.
Jag har kanske inte ens skrivit det innan, men vi har tydlien ett problem i duschrummet, vilket innebär att det läcker vatten ner till grannen. I tre veckors tid har en rörmokare planerats komma. Han har hela tiden ringt på olämpliga tider och ofta velat komma just då han ringer, vilket kunnat vara åtta på kvällen och vi är på väg ut. Eller när man helt enkelt är på jobbet. Två möten har vi ändå lyckats planera tillsammans – men då dök han aldrig upp till något av dem!!!
Efter denna evighet så bestämde sig Francois (som vi hyr lägenheten av) att vi skulle satsa på en annan rörmokare. Plötsligt var en tid bokad för idag klockan halv 2 – på så sätt var det ren tur att jag är ledig idag istället för på söndag denna vecka..!
Han stannade till halv fem, och avslutade besöket med att konstatera något i stil om att ”Allting är förstört och måste göras om. Det är gammalt” … jippie. Klockan 17 skulle Francois mamma komma och kolla till läget. Då klockan slog 19h konstaterade jag att hon skitit i det.
… Och så var den dagen gången.
Igår kväll skulle jag, Juan och Jonathon samt hans pojkvän se film hos mig. Något som Juan, klyftigt värry, lyckats planera in utan att varken jag eller Jonathan visste om det Haha. Hursomhelst så slutade det med att det bara blev vi två och Madde (tills hon gick och la sig), framför en herrans massa youtubeklipp, några Big Bang Theory-avsnitt och inte dåligt med allmänt skitsnack.
Kolla klippet. Ils sont TROP FORTS!
Halv fyra låg jag åter halvt utslagen i sängen. Med värk i huvud, mage och fot. Och vad. Och kallsvett samt illamående. Ja, you get it. Skeppet kom fulllastat med en rejäl bakfylla.
Jag åmade mig för hur ansträngande det skulle bli att snart ta sig upp för att vara vid Les Halles klockan 18h, då AaRON skulle bjuda till med showcase. Men knappast något så jobbigt att det vore värt att missa det.
För, sanna mina ord, här talar vi bra musik! Litet utav Frankrikes svar på Coldplay. Dock är nedanstående låt endast ett undantag, då han i regel sjunger allt på engelska.
Mitt i detta grubblande och klickande runt på nätet så ser jag att AaRON ska börja klockan 16h! Det var inget tal om saken, någon mer tid för att grubbla fanns inte på kartan. Jag flög upp från sängen, sa högt något i stil med ”Jag går nu! AaRON. Lehall. 30 minuter! Typ. AAAAH” Snabbt for även Madde uppe på benen och 20 minuter senare bar det av till metron för att avnjuta lite elitisk livemusik.
Trodde vi ja. De hade inte så mycket som en gitarr med sig. Det vi hade kutat iväg för att se var en intervju som spelades in av Radio Oui FM under drygt en timme. Visst, hade man vetat om det innan så hade man kanske uppskattat det. Men jag, svettandes som en gris och med diverse oönskvärda kroppsförnimmelser, gav upp efter 50 minuters vånda och drog iväg hemåt med första bästa tåget som stod till min förfogan.
Fingrarna frätskriver, av någon hopplöshetens ilska, på tangenterna och jag klickar enter efter ”Jag undrar när evolutionens gång ska lyckas förbättra den manliga hjärnfunktionen?”. Och plötsligt, från att ha haft en halvdöd Skypekonversation i varsin säng så flyger min kära colocataire upp med orden ”Kan vara veckans citat” för att klottra ner vår svarta tavla.
Gick ut på Paris gator vid halv sju-tiden i morse. Snopen och i jakt efter första bästa apotek alt. mataffär. Allting var dock givetvis stängt. Och för Angelica, som redan varit med om förtärande urinvägsinfektioner, kändes det mesta hopplöst. Andra morgonen i rad som samma känsla infinner sig, fast idag än värre. Då jag väl kommit hem igen och ett par liter vatten samt mat senare så lyckades jag trots allt somna om. Jobbet blev genomförligt med mindre ömmande urinvägar. Det räckte med mensvärk och illamående istället.
Men Något positivt har dagen trots allt kommit med; i jakt på OCD-butiken vid Chatelet les Halles så hade jag vägarna förbi en Superette, varvid mitt minne sade att kassören varit jättetrevlig då jag och Petra var där kring Halloween och köpte äpplen och Cola förra året. Minnet svek Inte, och kassören var mycket riktigt jätteglad över att kunna stå till tjänst. Han visste inte var OCD låg, men tipsade mig genast om CASH EXPRESS vid Beauborg. Jag hittade det till min stora glädje, och därmed ett av mina (ytterst töntiga) favoritspel till PS2: Super Bust-a-Move! samt Under the Skin, som också verkar vara ett spel i min klass. Haha. Kolla in charmtrollen:
Allså: Tummen ner för allt som har med kroppsliga förnimmelser att göra för stunden. Tummen upp för Cash Express! Samt att många Franprix är så glada åt att ta emot restaurangkuponger. Det blir till att söka runt på alla Cash Express i stan efter Okami! – Det spel som jag allra helst vill ha. Men jag är för snål för att ligga ut storkosingar.
En annan bra grej är att The Morning Benders kommer till Nouveau Casino den 29 september. Jag har fastnat rejält för framförallt Excuses som följer nedan. Gäller bara att hoppas på att någon har lust att följa med också..
Publicerat i Arbete, Bitterhet, Dröm och sömn, Motgång, Paris
Igår blev det en galen, oplanerad, utenatt. Kom väl i säng kring nio och gick sen upp vid ett för att jobba. Trots detta ligger jag sömnlös nu. Hela kroppen kliar, och jag kan inte finna ro överhuvudtaget. Jag inbillar mig att sängen är full av loppor och huvudet går på högvarv, med tankar som flyger åt alla håll.
Önskar att det bara kunde vara en ny dag nu. Och att jag fått sömnen som fattas.
Publicerat i Bitterhet, Dröm och sömn, Musik
Kom några minuter sent till Subway, eftersom att jag inte pallade att ta metron hem från Görsel igår natt efter konserten. Slutade med att vi totaldäckade där båda två, och jag var som en annan zombie då det var dags att kliva upp och hämta subwayuniformen hemma. Givetvis hade en av franchiserna ett möte på övervåningen, och poängterade min ankomsttid.. Hursomhelst var det ingen större fara. Men usch vad jag mådde illa, med en osläckbar törst. Jag jobbade trots allt på som vanligt och stressade runt innan öppningen. Givetvis är det så gott som omöjligt att ha full koll på varenda liten vara som ska vara där uppe, och denna dag så hackade den andra franchisen (”den onde”) på mig HELA dagen. Det blev ju inte bättre av att jag hade världens otur mer eller mindre hela dagen. Men jag begriper inte hur man kan med att vara så fruktansvärt tjurig och otrevlig som han är. Det är tre personer som fått kicken under den tiden jag jobbat på Subway, och då har två av dem börjat efter att jag började… så, vad ska man säga? Jag tror inte att det är på många av kedjans restauranger där det är så galet hårt som vad det är hos oss. Åtminstone då man har oturen att jobba med den onde. J’en ai marre! Jag har fått nog av det! Det är bra att det finns sköna människor som kompenserar det. Men jag ska nog säga upp mig på Subway så jag slutar där i mitten av juni, trots allt. Visst kan man ha överseende med hans beteende en tid, men nu räcker det för mig. Och jag vill ändå testa något nytt.
På väg hem innan konserten igår eftermiddag satt jag vid en pojke på sisådär 10-12? år. Han satt och skrev på ett linjerat papper. Samma ord på varje rad. Han började med ”Je” och var sedan färdig då han skrivit ”Je ne dois pas distinguer”. Jag kunde inte låta bli att kika och försöka dölja mitt löjliga stora leende.
Därefter hade jag inte någon vidare tur gårdagens kväll heller. Det blev stressigt när jag väl var hemma, och när jag väl var nere vid metron för att åka iväg till Görsel på en liten fördrink så hade det skett en olycka precis på min station, just med det tåg som jag skulle ta. Jag tror att någon hade hoppat framför tåget.
… Det går aldrig riktigt att förstå. Man tappar orden.
Fick helt enkelt ta en omväg, och var framme 25 min senare än planerat. Dock var Görsel inte ens färdig, franserad som han är, och vi kom iväg först kvart i åtta eller något sådant. Insläppet var vid halv åtta.. MEN! Det var inte alls långt ifrån, och han hade kollat upp vägen så vi skulle vara där på fem minuter med skotern! Vägen var ju en barnlek!
Ja, givetvis åkte vi vilse.. och vi var inte framme förrän kring halv nio. The kissaway trail hade lämnat scenen tio minuter tidigare. Helvete.
Men jaja, toppensällskap tackar man inte nej till, och Temper Trap var bra grymma. Uppdaterar med (usla) bilder senare. Kvällen avslutades med karatefylla, tranbär och en väldans massa struntprat. Kul varé!
Utan bistert crescendo
långt bortom åskans muller.
Då den kostymklädda eliten
inte ens fingrat på sitt paraply
Visst, det duggregnar bara.
Men vi hör hemma här
i en otaktens vattenvals
där skräddare ändå snubblar
Över glesbygt landskap
av cirklar på ytan
Fast trots plåstrade skrubbsår
är det ändå du, bara du
som har all uppmärksamhet,
då med blott ett tärningskast
du förlorar din sista krona
och då sömmarna spricker
när du trodde dig vara redo
att resa dig på nytt. För
Det bidde ingen rock…
Fan. Jag blev glatt överraskad i fredags, då telefonen ringde och det visade sig att jag skulle komma och provjobba på Subway på tisdag. Jag blev mindre glatt överraskad när jag vaknade med feberfrossa och helt slut igår.
Så, för mig blir det helt enkelt sängen även hela denna dag. Hoppas verkligen, verkligen att jag är tillräckligt bra för att jobba imorgon!! Men nu är temperaturen på 39° C .. så jag är väl dessvärre skeptisk.
