We paint the future from this bedroom

Jag uppmanar om att inte missa Electric President! Förbaskat bra musik helt enkelt.

Angus & Julia Stone samt Moddi

Dåligt på uppdateringsfronten den gångna veckan.. Förra söndagen var jag och Madeleine och såg Angus & Julia Stone, och Kors i taket vad bra det var!

När vi väl hoppat av vid tunnelbanestationen Anvers så möttes vi genast av en kö i Gekås -98 -klass. Ända uppåt smalgatan mot Sacre Coeur slingrade den sig. Jag säger något i stil med ”Skönt att vi inte ska stå i den Där kön till Moulin Rouge! Det är ju helt stört!” innan jag och Madeleine tar upp stegen längs kön för att komma till Cigale. Tio minuter senare är vi framme vid porten, och märker något fruktansvärt: Kön var bannemej in till La Cigale!! Det var bara att svälja och lunka tillbaks hela vägen till änden av kön och hoppas på att vi skulle komma in innan konserten var slut…

Men trots detta så kom vi faktiskt in, innan bandet ens tagit plats på scen! I den fullpackade lokalen var det väl dock ingen mening med att ens hoppas på några bra platser. …Trodde vi! Vi gick upp på första balkong, följde vägen fram mot scenen och överraskades av en trappa som ledde direkt ner till första raden framför scenen!

Någon skymt av att det skulle komma ett förband hade vi inte sett, så jag räknade med att det skulle vara något halvdant lokalband som kände någon funktionär på La Cigale eller liknande. Så var det inte. Snart kom den norske gutten Moddi, med band, upp på scen och fick hela publiken på fall med sin charm! En sådan underbar överraskning.

Efter detta kom det australienska syskonparet upp på scen och bjöd, även de, på en FULLÄNDAD spelning. Håret ställde sig på kroppen och, trots ömmande fötter efter gårdagen, var humöret och njutningen på topp.

A ne pas rater! Inte att missa! 20 novembre, à la Flèche d’or (Airship, Paul Smith, Gravenhurst, Violens)

Jag har redan postat det på facebook säkert flera gånger, samt på bloggen en gång förr. Dock måste jag göra det igen, då jag förr ”bara” var medveten om att Airship skulle vara till högsta intresse att se på lördag. Alltså: inte nog med den makalösa musiken av Airship så kommer även Maximo Parks Paul Smith, Gravenhurst och Violens att spela! Det här vore totalt dumdristigt att missa, för er som befinner er i Paris och dess närområden!

Paul Smith – Our lady of lourdes

Airship – Algebra

Airship – Woodsworm

Gravenhurst – Nicole:

Maximo Park – Books from Boxes

”heard all, in the rain, but the rain all turned to piss”

Jo jag tackar.

Foto: Bob Jones

Dan Deacon – Snookered:

” …or would they end up in the river, just to float away? ”

Sea Wolf – Leaves in the river

I saw her blush when I asked
If she always talked like that
She said it only happened
When she drank

Jag vill också kunna isländska.

perfektionism.

Originaltext: Brosandi Hendumst í hringi Höldumst í hendur Allur heimurinn óskýr nema þú stendur Rennblautur Allur rennvotur Engin gúmmístígvél Hlaupandi í okkur ? Vill springa út úr skel Vindur í og útilykt ? af hárinu þínu Ég lamdi eins fast og ég get með nefinu mínu Hoppa í poll Í engum stígvélum Allur rennvotur(rennblautur) Í engum stígvélum Og ég fæ blóðnasir En ég stend alltaf upp (Hopelandish) Og ég fæ blóðnasir En ég stend alltaf upp (Hopelandish)

Engelska översättning: Smiling Spinning round and round Holding hands The whole world a blur But you are standing Soaked Completely drenched No rubber boots Running inside us Want to erupt from a shell The Wind An outdoor smell of your hair I breathe as hard as I can with my nose Jump into puddles With no boots on Completely drenched(Soaked) With no boots on And I get a nosebleed But I always stand up (Hopelandish) And I get a nosebleed But I always stand up (Hopelandish)

Ännu ett Halleluja! för danska musikbegåvningar

Vad är grejen med att (i synnerhet) månadens begynnelse ska innebära en bastant förkärlek till dansk musik?

Hursomhelst så är det främst I got you on tape, The rumour said fire och Kashmir denna gång. Och de är rätt makalösa.

… when i part with the ones i’ve come to love throughout my life
when the times are miracelous, when i stop to think twice
when i sleep in the bushes next to where the treasure lies

So take me under the floorboards; I would love to feel like wood
Take me back to the retards; cause the world just make me sick
There are colors in the air when I fall to the ground
How we’d love to fall more often

… stepping out of everything
to nothingness
cause at every tick of the clock
out time weighs
a little less

Drugs.

Jag har sjukanmält mig från jobbet, då jag knappt ens har förmåga att prata. Sökt efter någon slags tandvårdsklinik sen jag vaknade, men utan någon större framgång eftersom att det idag är helgdag i Frankrike. Valet står helt enkelt mellan att gå till akutmottagningen eller vänta till imorgon… och jag vågar inte gå till akutmottagningen. För jag vet inte om det är tillräckligt -akut-. Så jag väntar väl på morgondagen och håller uppe min Ibuprofène-diet.

Första november innebär att det var halloween igår. Första halloween på säkert åtta år som jag inte klätt ut mig överhuvudtaget.

Men, som vanligt så är det tur att det finns bra musik. Voici Lovedrug, ett band som jag upptäckt idag:

Musikupplevelser och Spotify vs. Deezer – åter ”Sverige eller Frankrike?”

Foto: Jennifer Hale

Tänkte att det knappast kan skada med lite musiktips såhär mitt i pluggrushen: For Stars. Ett band från St Francisco, med Carlos Forsters smältande stämma i spetsen. Eller, som Mark Athitakis mer uförligt skrev, 1999:

”Carlos Forster sings like he’s praying. Talks like it too, sometimes. And on occasion it seems as though the band he sings and writes songs for, For Stars, isn’t really a band at all, because what you notice more than anything else is the voice: Forster sings softly and slowly, frequently rising into a cracked, pained falsetto. Like some of San Francisco’s other high priests of acoustic heartbreak — Mark Eitzel and Red House Painters” Mark Kozelek come to mind — he’s awash in a sea of misery, but capable of writing a melody so gorgeous and haunting it moves from the merely sad into the sublime.”

Olyckligtvis är det i stort sett omöjligt att hitta min favorit ”Water’s colored” för inbäddning i bloggen. Men den är -incontournable- att lyssna på! Den finns HÄR på Spotify. Har man inte Spotify så bör man alltså genast tänka igenom sin livssituation. Spotify kostar kring 4,99€ per månad – d.v.s. EN öl mindre per månad för en vackrare tillvaro med ovärderlig musik. Punkt.

For Stars – Field of fire

For Stars – Movies

For Stars – Sorry
[AUDIO http://cache.epitonic.com/files/reg/songs/mp3/For_Stars-Sorry.mp3]

Foto: Lauren Elizabeth Taylor

En annan kalifornisk listtoppare är folksångerskan Nicole Vaughn. Hennes musik är dessvärre än klurigare att få tag på. Men hennes album ”Walk into the light” finns att finna på Deezer. Nedan finner ni åtminstone en inbäddad låt, så det bara är att klicka Play:

Nicole Vaughn – Gone for good

Och därmed visar sig nu min ambivalens i livet, och samhällets problem:

Spotify eller Deezer?
jag vette sjuttsingen!

Personligen så föredrar jag Spotifys gränssnitt, framför Deezer som agerar lite parasitistiskt i webbläsaren. Och det är väl därför som Spotify blir vad jag sätter igång då min dator står på. Samtidigt som det väl dessutom är mycket just för att Spotify var vad som först nådde min kännedom. Hursomhelst så finns det alldeles för gott om band och artister som bara finns på en av de två musikstreaming-tjänsterna.

Av rent självklara geografiska skäl så är Spotify den absoluta jätten för den som gillar svensk musik. Jämför Spotifys svenska ursprung med Deezers franska. För den som är lite mer hype på de franska releaserna bör alltså en uppdatering på Deezer hållas uppe. Ett exempel är den marvelösa franska duon AaRon som släppte sitt nya album i början av denna månad.

Dock har Spotify en sämre förmåga till att ha ett dåligt utbud av äldre musik. Lars Winnerbäck eller The Beatles? blir kanske litet av en utgångspunkt i valet. Men jag håller, i ren SD-anda, främst (poängtera främst = inte i alla fall) fast vid det svenska alternativet trots detta. Just eftersom att det är möjligt att lagra sin lokala musik inom programets ramar. Endast för sitt privata bruk förstås. Men det räcker gott och väl för mig.

En viktig sak som hissar Deezer är att ALLA enkelt har tillgång till det. Några invites behövs inte!

Bird on the wire

Upptäckte under gårkvällen att idag spelar Oh No Ono, Someone still loves you Boris Yeltsin, Wild Palms och Horse Feathers på La Flèche d’Or. Frågan är bara om någon kan tänkas kila dit med mig…

Horse Feathers – Working poor

Horse Feathers – Dustbowl

Horse Feathers – Mother’s sick

Someone still loves you Boris Yeltsin – Lower The Gas Prices, Howard Johnson

Oh No Ono – Helplessy young

Wild Palms – Deep dive

Tråkigt att jag förmodligen kommer missa det. Framförallt Horse Feahers som, nyupptäckt, är jättebra! Dock är det ett annat (mindre) band med samma namn som har låtar på Spotify. Det var pågrund av min ovetskap om detta som jag inte fastnat för dem tidigare…