Då pratsången tages till en högre nivå:

Nicolai Dungers nya album på Spotify:

Lite Björn Skifs:

Strand of Oaks – Little Wishes:

Två av de 18 låtarna i samlingsalbumet Folk music for what lies ahead som Yer Bird Records gav ut förra sommaren. Tycker att man kan lyssna igenom det. (Klicka på bilden för direktlänk till Spotify)

Inatt;

En kvinna med sin dotter stod i ett rum på sjukhuset, vilken var en del av självaste högkvarteret. Där fanns endast en säng och resurser för behandling av en person.

Jag kom in och förklarade detta, men bad henne att försöka hålla modet uppe; vi skulle kanske kunna hitta ett andra rum till modern.

Problemet var ju förstås att vi alla var menade att dödas av den israeliska truppens män. Dock såg jag att denna kvinna inte var av mitt slag (d.v.s. kristen), och förklarade att hon kanske hade en större möjlighet att visa sig någorlunda offentligt utan att få skallen sönderskjuten.

Men hon var muslim.

I ett ögonblick såg vi menande på varandra. Jag fortsatte i tystnad att fiffla med kablar och hårnålar för att hålla igång elen i rummet, så att dottern skulle kunna hållas vid liv. Det glappade något så fruktansvärt.

En israelisk man kom förbi, med en kaffe i näven. Just då fick jag igång strömmen.

Albinoni – Adagio i G Minor:

MONO – Burial at the sea:

(Psst. Var uppmärksam vid 3:30)

Jag gick in i fel lägenhet, då jag skulle hem för att byta om, och fick problem att hitta ut. Då jag bara hade några minuters rast från jobbet så var det minst sagt bråttom. Sprang från rum till rum, och blev alltmer stressad. Panikslagen. Men jag hittade ut tillslut; precis i tid för att lämna fastigheten samtidigt som tre akrobatiska asiater kom inspringandes för att entra deras lägenhet som jag just varit vilse i.

Det var förstås genast tid att dra sig tillbaka till cafét. På vägen ner till centrum så stötte jag på några bekanta, vilka jag slog följe med. Dock gick det så långsamt att jag (sådär – på skämt – men ändå inte) föreslog att vi skulle springa. En av tjejerna tog genast till språng. Jag tvekade ett tag, men började snart springa jag också.

Men det gick så snabbt, och i denna hastighet så skulle jag inte kunna hålla den andra tjejens takt. Så, jag slutade att springa. Men jag rörde mig fortfarande snabbt nedåt staden, med blott skidstavar för att hålla balansen.

Foto: "vinciane, le cargo"

Tro mig, dessa fransmän är värda er uppmärksamhet.

Först följer nedan låtarna The Escape och How to Care, från deras gamla album Will Anyone Else Leave me (2009) – vilket finns på Spotify.

Nya albumet, nowthatyouARefree MyBelovedLove (?), finns dessvärre inte att tillgå på Spotify. MEN på Bandcamp är det ljusare med den saken:

George Wolfe; litet utav min bästa vän för stunden. Jag rekommenderar Thinkwells biologi-avsnitt för alla de som inte redan känner sig oslagbara inom molekylär cellbiologi.

Paff i högsta grad då jag insåg att jag inte redan bäddat in Car, en av mina favoriter sedan många år tillbaks. Närmare bestämt sen 2006.

I need a car
You need a guide
Who needs a map
If I don’t die or worse I’m gonna need a nap
At best I’ll be asleep when you get back
– - –
I want specifics on the general idea
I wanna think what I should know
Want you to do me what to show

I wanna see movies of my dreams
I wanna see movies of my dreams
I wanna see movies of my dreams

(Jag visste att jag skulle ångra det och hata mig själv, då jag inte gick själv på Built to Spills konsert i Paris, i och med att andra led brist på intresse. Jag hade rätt.)

Jag hade, bokstavligen, inte satt min fot i en klädaffär (eller liknande) sedan mitten av januari. Inte förrän idag. Åkte upp till Göteborg för att shoppa med mina systrar. Är nämligen hos familjen över påskveckan. Vi lämnade Veddige strax efter nio, och var tillbaks först vid sju. Så, vad köpte jag nu när det slutligen blev tillfälle? En strykbräda.