Insulinåldern – nu Diabetes är vår tro

 

Vi lapar mot lyckans rus

så sen sötar till sjukdom

Vi söker sötma i koncentrat

för vi frossar fattigdom

med slutna ögon.

 

Vi kan ej känna hunger

för vi vill inte lida

Vi kan oss aldrig mätta

per raffinerad beta

med slutna läppar.

 

Ekot kommer tystna

för vi fyller alla rum

Vi fortsätter fylla

kvar i kalt tom(t )rum

med döva öron.

 

Sliskig blir vår strävan

då sökandet tar slut

Försummar sockrets värde

för det blir större än förut

och vi vaknar.

 

Förförda till orgasm

av livspotential

för så god är denna sötma

arom i varats filial

och vi ser.

 

Åh, att få stärka och söta!

Åh, att få smaka!

få leva.

 

 

Till Margareta Bernås, en av de lärare som lärt mig att leva. Inspirerad av Gabrielle Lindfors, min syster som skänker mig familj.